Psykisk ohälsa och utanförskap

Levnadsvillkor för personer med psykisk ohälsa var rubriken på ett tvådagarsseminarium som Centrum för evidensbaserade psykosociala insatser (Cepi) anordnade i Malmö i november. Några av de ämnen som behandlades var ungdomars situation, pengars betydelse för människor med psykisk ohälsa, hemlöshet och utanförskap samt stigmatisering och befolkningsinriktade kampanjer. Artiklarna nedan är en sammanställning från några av dessa föredrag.

Ett långvarigt utanförskap

david-rosenberg1web3David Rosenberg, forskare vid FoU–enheten i Sundsvall, var en av föredragshållarna. Han har i sitt avhandlingsarbete beskrivit relationen mellan personer med en psykisk funktionsnedsättning och samhället.

Det välfärdssystem vi har är inte utformat för att hjälpa människor med psykiska funktionsnedsättningar till att vara delaktiga i samhället slog han fast, och visade från sin undersökning att 50 procent av dem han intervjuade inte hade någon aktiv kontakt med psykiatrin. Orsaken, menade han, är att de inte får den hjälp de behöver i sin vardag. Dessutom håller regelsystemen som finns runt dessa personer tillbaka dem från att återhämta sig, menade han.

— Många av dem som jag var i kontakt med söker hjälp men vårt omsorgsinriktade välfärdsystem stödjer inte deras försök att vistas ute i samhället, varför de ”ramlar mellan stolarna”, vilket kan bli till ett ”liv mellan stolarna”, alltså ett långvarigt utanförskap, sa han.

— Den fråga vi måste ställa oss är i fall dessa personer först måste bli psykiatriska patienter innan de kan få hjälp, sa han avslutningsvis och menade att dessa personer mycket väl skulle kunna få hjälp, antingen via supported employment eller av socialtjänsten.

Lönsamt satsa på ungdomar det inte går bra för

sven-brembergweb3Hos den vuxna kvinnliga befolkningen har den psykiska ohälsan gått om hjärt- och kärlsjukdomar. I första hand beror det på att de senare minskat till följd av det förebyggande arbete som inleddes för cirka 40 år sedan, förklarade Sven Bremberg från Statens Folkhälsoinstitut.

— Utmaningen måste vara att få igång samma systematiska förebyggande arbete när det gäller den psykiska ohälsan och effektivast är att i första hand satsa på de unga, sa han.
Att den psykiska ohälsan ökat bland unga råder det inte längre något tvivel om. Även om de studier som visar på att ungdomar upplever en dubbelt eller tredubbelt så stor oro och ångest sedan mitten på 90-talet bygger på självrapportering, finns andra studier som bekräftar detta.
—Det allvarligaste tecknet som jag ser det är att dödligheten i olycksfall har ökat, och bakom det vet vi att det finns psykiska drivkrafter.

Att ungdomar mellan 15 och 20 år mår sämre idag än för femton år sedan är en svensk trend.
—Att Sverige utmärker sig på ett föga hedervärt sätt kan tyckas lite märkligt eftersom svenska barn har det bäst av alla i den rikare delen av världen.
För att försöka förstå varför svenska ungdomar mår sämre än andra har Sven Bremberg betat av tänkbara orsaker. Det som slutligen avvek mest var den förändring som skett på arbetsmarknaden för unga. Tidigare kunde unga som inte klarade av skolan få ett arbete. Den möjligheten försvann efter den ekonomiska krisen på 90-talet, varför de var hänvisades till att studera. Många av dem klarade inte av att fullfölja sina studier; 30 procent av gymnasieleverna och tolv procent av grundskoleeleverna.
I Tyskland, som har en arbetsmarknad som på många sätt påminner om den svenska har de unga i åldern 15-24 år 40 procent högre arbetslöshet än vuxna 25-74 år. I Sverige har unga 500 procent högre arbetslöshet. En förklaring till den stora skillnaden mellan Tyskland och Sverige kan vara att det i Tyskland finns ett lärlingssystem.
—Den svenska arbetsmarknaden är extremt ogynnsam för unga idag, vilket är mycket allvarligt. Risken att vi ska få en kraftig skiktning av den svenska arbetsmarknaden är stor.
Medvetenheten om att studier är den enda chansen till att få ett arbete sätter stor press på många. Bidrar gör även vetskapen om att det samtidigt aldrig någonsin tidigare funnits så stora möjligheter att själv bestämma sin framtid.
—Svenska ungdomar upplever att de har stora möjligheter till självförverkligande eftersom traditionella värden inte längre är så viktiga. Baksidan av det är att det skapar en oro för att fatta fel beslut. Det går inte att skylla på föräldrar och traditioner som tidigare generationer kunnat göra. Man har bara sig själv att skylla. Det här tror jag vi inte förberett våra ungdomar för.
Att satsa på ungdomar som det inte går så bra för i skolan är på sikt väldigt lönsamt visar undersökningar. Här har hela samhället ett stort ansvar, menade Sven Bremberg.

—Det som dessutom är mycket framgångsrikt är att bryta ner forskningsresultaten så att varje kommun eller stadsdel kan se hur deras ungdomar mår i förhållande till landet i övrigt. Det får ofta lokala beslutsfattare att agera.

Bra arbetsledning – mindre sjukfrånvaro

gunnel_hensing13Under ett år är cirka 5-6 procent av den svenska befolkningen sjukskriven under minst 14 dagar som en följd av en psykiatrisk diagnos. Sjukfrånvaro och aktivitetsersättning ökar i denna grupp och i jämförelse med annan sjukfrånvaro är den också långvarigare. Därtill är risken att bli sjukskriven på nytt hög, vilket leder till minskade chanser att komma tillbaka till ett arbete.

Orsaken kan vara sjukdomen i sig eller att man sökt hjälp sent. Men problemen kan också finnas på arbetsplatsen, menade Gunnel Hensing, professor i socialmedicin vid Göteborgs universitet, i ett föredrag.
—Oftast är det inte antingen arbetsmiljön eller något hos individen själv som skapar sjukfrånvaro. Kombinationen arbetsuppgifter, individ och miljö är det vanliga, sa hon och förklarade att man inte vet vilka arbetsplatser det är som skapar mest sjukfrånvaro på grund av dessa orsaker.
—Däremot vet vi att bra arbetsledning leder till mindre sjukfrånvaro. En hållbar psykisk arbetshälsa måste förebyggas dels på arbetsplatsen genom att till exempel minska olika former av stress men även sjukvården, försäkringskassan och andra myndigheter har ett ansvar genom att förebygga de negativa konsekvenserna av sjukfrånvaro, förklarade hon.
— Det är viktigt att börja tidigt och planera för en återgång till arbete, sa Gunnel Helsing.

Pengar som behandling

alain-toporweb3Alain Topor är forskare på Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och tillika forskningschef på FoU-enheten inom Psykiatrin Södra i Stockholm. Han menade i sitt föredrag att det är många frågor kring människor med psykisk funktionsnedsättning som vi inte ställer. En av dem handlar om deras ekonomi. Kan dålig ekonomi leda till psykisk ohälsa och omvänt kan en förbättring av densamma vara ett led i behandlingen?

Olika undersökningar visar att gruppen psykiskt sjuka har den lägsta disponibla inkomsten av alla, den lägsta ersättningen från socialtjänsten, är mest beroende av bistånd från anhöriga och är den grupp som på grund av dålig ekonomi har sämst förutsättningar av alla att åka på semester, gå till tandläkaren eller hämta ut sin medicin.

— Medan de flesta fått en ökning av sin inkomst visar en undersökning från Socialstyrelsen att människor med diagnosen schizofreni under en tioårsperiod inte fått någon ökning alls. De har alltså fått en ekonomisk försämring.
Det sägs att det i huvudsak är sjukdom som gör att människor med psykisk ohälsa bor ensamma och saknar en nära vän. Alain Topor tror det finns andra orsaker.

— Jag skulle vilja påstå att det lika väl kan vara en följd av den taskiga ekonomiska situation man har, sa han och redogjorde för en amerikansk studie med 260 deltagare som delades in i två grupper. En grupp fick förutom sedvanlig behandling 25 dollar i veckan att roa sig med. Den andra gruppen fick dessutom en person som de kunde roa sig tillsammans med. Bägge grupperna fick färre symtom, en högre funktionsnivå och bättre självuppfattning.
—Oberoende om de hade en vän eller inte att roa sig med mådde bägge grupperna psykiskt bättre. Det kanske inte bara är sjukdomen som får personer med psykiska funktionshinder att isolera sig utan i lika hög grad de ekonomiska villkoren man lever under, sa han och tillade:
— En god ekonomi skapar möjlighet till samspel med andra och ger ett större handlingsutrymme och har alltså en stor påverkan på människors psykiska hälsa.
Vad gör vi då med den här kunskapen, undrade han avslutningsvis?
—Jag skulle vilja säga att ni som sitter här idag och lyssnar har en skyldighet att påtala detta.

Biologisk förklaring kan öka stigma

I novembernumret av den amerikanska psykiatriska föreningens tidskrift, The American journal of psychiatry, finns en forskningsrapport av sex forskare där det inledningsvis konstateras att allmänheten har en mer biologisk syn på psykisk sjukdom än vad den hade tidigare.

Skälet, menar de, är den förändring som skett under de senaste två decennierna av professionens förklaring till vad psykisk sjukdom är. Enligt professionen ska psykisk sjukdom betraktas som vilken annan sjukdom som helst, även psykiska sjukdomar har biokemiska eller biologiska orsaker.

Det här har många kampanjer mot stigmatisering tagit fasta på. Enligt dessa, menar forskarna, leder ett biologiskt synsätt till bättre attityder i samhället av psykiskt sjuka. Tesen är att den enskilde med sin vilja inte kan påverka en sjukdom i hjärnan, vilket skulle leda till mindre skuldbeläggning och anklagelser från allmänheten.

Studien från de amerikanska forskarna visar dock att det trots denna förändring av många kampanjers inriktning inte inneburit några positiva förändringar av allmänhetens attityder, snarare en försämring. Det finns samma ovilja som tidigare studier visat att till exempel arbeta eller bo granne med dem som har en psykisk funktionsnedsättning.

Samma resultat kom också den internationellt kände tyske psykiatern och stigmaforskaren Matthias Angermeyer och hans kollega Herbert Matschinger fram till i studier från Tyskland, Östtyskland, Österrike, Turkiet och Mongoliet.
Antistigmakampanjer som bygger på budskapet att psykisk sjukdom har en biologisk förklaring är i bästa fall ineffektiva och i värsta fall spär de på den stigmatisering av psykiskt sjuka som redan finns i samhället, förklarade han under sitt föredrag på Cepis konferens i Malmö.

—Antistigmakampanjer behöver ha en annan inriktning, varför ödsla energi och kraft på sterotypier som inte existerar. Det är fel mål för en kampanj, sa han och förklarade att vad den senaste forskningen säger är att om man ska nå allmänheten med sitt budskap bör det i stället satsas på att visa på vilka förmågor människor med en psykisk funktionsnedsättning har, hur man skapar gemenskap med andra och vilken möjlighet de har att integreras i samhället.

Text och bilder: Tommy Engman

Samarbetspartners

Följ oss