Mycket väsen för lite ull – med några ljuspunkter

Maria Larsson har presenterat resultatet av missbruksutredningen.

Sammanfattningsvis kan sägas att det blev mycket lite av Gerhard Larssons utredning om beroendevården. När regeringen har behandlat remissvar och pratat ihop sig politisk finns bara ett par förslag som kommer att bli verklighet.

Man kommer att införa en lag (som ska gälla från 1 juli 2013) om en skyldighet att ingå överenskommelser mellan kommuner och landsting om ansvarsfördelning och betalningsansvar för personer inom beroendevården. Avsikten är att få till en bättre vårdkedja, där man inte ska kunna falla mellan stolarna.

En viktig skillnad mot tidigare är att dessa överenskommelser också ska gälla personer med läkemedelsberoende. RFHL initierade denna fråga under utredningen och Gerhard Larsson skrev fram förslag på särskilda satsningar också för denna grupp, eftersom de saknar möjligheter till hjälp på de flesta håll i landet. Att frågan överhuvudtaget nämns är glädjande, men självklart återstår för landets olika vårdgivare att skaffa både kompetens och verksamhet för att kunna leva upp till överenskommelserna.

Ingen ny lagstiftning

De större förändringsförslag som Gerhard Larsson hade, kommer inte att bli verklighet. Det blir ingen ny missbrukslagstiftning, det blir inte landstingen som ensam huvudman för beroendevården och det blir ingen överföring till LPT (Lagen om psykiatrisk Tvångsvård) från LVM (Lagen om vård av Missbrukare). Och det kan alla vara tacksamma över!

Maria Larsson lyfte frågan om brukarmedverkan och brukarundersökningar som viktiga kvalitetshöjare av beroendevården, men det blir ingen lagstiftning om brukares rätt att påverka vården eftersom civilsamhället inte kan lagstiftas fram, d v s finns inga brukarorganisationer att samverka med kan man inte ha en lagstiftning som säger att man är skyldig att göra det.

Inga särskilda insatser behövs tycker Maria Larsson

Hon tyckte inte att man behövde göra några särskilda insatser för att ge missbrukare rätt till vård inom viss tid, eftersom landstingen redan ger vård inom 30 dagar, som vårdgarantin ger alla andra patienter. Undantaget var Läkemedelsassisterad behandling, där man skulle ge Socialstyrelsen två uppdrag. Dels ska de initiera att sådan vård införs i de landsting som saknar det och verka för att förkorta väntetiderna och dels ska man utvärdera positiva och negativa konsekvenser av Läkemedelsbaserad behandling. Man vill förbättra kvalitén och motverka läckage och dödsfall i verksamheterna.

Beroendefrågan är stendöd

För övrigt tyckte Maria Larsson att man redan hade satt igång utvecklings- och förändringsarbete. Hon hänvisade till den 5-åriga ANDT-planen och det arbete som pågår under ledning av SKL och Socialstyrelsen för att förbättra kvalitén inom beroendevården.Forskningen skulle få ytterligare 5 miljoner (en struntsumma i sammanhanget) och man tänkte fortsätta att utreda kvalitetskrav för HVB-hemmen.

Sammanfattningsvis bidde det just ingenting mer än en tumme av flera års utredande och remissande. Och om Maria Larsson är så nöjd med hur praktiken fungerar som hon verkade vid presskonferensen, kommer inte nödvändiga förändringar eller resursförstärkningar att komma till beroendevården.

Presskonferensen som hölls för att berätta om detta besöktes av en handfull journalister, och ingen av de stora medierna har rapporterat om resultatet av missbruksutredningen.

Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att frågan är stendöd och ointressant för både politiken och medier, samtidigt som en fungerande beroendevård i bokstavlig mening är livsviktig för dem som behöver den.

Ett av våra stora folkhälsoproblem behandlas som en marginalfråga. Det är skamligt!

Text: Sonja Wallbom

Samarbetspartners

Följ oss