En patient om hur rättspsykiatrin fungerar:
Jag har levt ett ganska stökigt liv i en stad där mycket skit händer. Började experimentera med droger i ung ålder och det resulterade i en så kallad drogutlöst psykos. Trots detta var jag ändå inte helt motiverad att sluta med drogerna, så jag fortsatte med att då och då missbruka.
Läkaren som hade ordnats åt mig (på den psykiatriska beroendemottagning där jag var i behandling) ville att det skulle göras en neuropsykiatrisk utredning. Den gjordes med psykolog och det framkom att jag hade schizofreni. Inte nog med det utan paranoid schizofreni därför att jag hade talat med doktorn om en religiös världsåskådning. Jag ansåg att eftersom jag trodde på något större än mig själv, så måste det finnas något som skapat denna värld. Alltså en värld utanför denna där Gud hade all kontroll. Detta gjorde mig paranoid, enligt doktorn. Det var en solklar vanföreställning att det fanns något utanför mig som kunde påverka så mycket. Nåväl. Nog om det. Ett par år senare begick jag ett brott och det var ett ganska allvarligt brott. I rättegången dömdes jag till fängelse men på grund av min diagnos (som bekräftades av mina journaler på den stora RPU) så fick jag rättspsykiatrisk vård. Nu har jag avtjänat två år av mitt straff och jag skall berätta lite vad som hänt under tiden och en del som håller på att hända.
BREV FRÅN KARSUDDEN: Försöker att samla ihop mitt huvud. Har just fått reda på att min ansökan till förvaltningsrätten har slarvats bort så permis till min gamla och sjuka mor inte kommer att bli av. Jag skrev och lämnade den personligen till chefsöverläkaren för en månad sedan. Var skall man göra med rättslösheten på den här vårdinrättningen?