Boendetrappan som inte fungerar

sodertaljewebfrontVad du gör- bli inte bostadslös! Om du är lycklig nog att ha ett hyreskontrakt, vad du gör, betala alltid hyran i tid. Ordna gärna med autogiro så att pengarna dras från din lön (pension, försörjningsstöd eller hur du nu hankar dig fram) samma dag som pengarna kommer in. Det räcker nämligen med att du betalar hyran några dagar för sent ett par gånger, så kan värden ha rätt att vräka dig. Det är otäckt lätt att råka snubbla och hamna utanför i dagens samhälle, men sedan är det desto svårare att få in ens en lilltå igen.

Jag har känt Leo i många år. Han är en pratglad göteborgare i 50-årsåldern och man får lätt det intrycket att här vilar inga sorger minsann! Trots att han drabbats av en ögonsjukdom som gör att han numera bara har ledsyn så ägnar han sig inte åt självömkan. Leo hade mer än 10 års drogfrihet när olyckliga omständigheter gjorde att han hamnade på gatan. Han arbetade på ett HVB-boende i Södertälje, och eftersom Leo inte är den som håller tyst när han tycker att något är fel råkade han på kollisionskurs med sina överordnade. När han sedan tog en ecstasytablett var hans öde beseglat. Därmed rök också bostaden som ingick i arbetet. Han kommer ihåg att han stod på perrongen vid Södertälje Syd och väntade på att kasta sig framför nästa fjärrtåg – inte för att han kände sig direkt ledsen eller desperat, snarare var det som om en stor likgiltighet hade drabbat honom. Men när han hörde tåget mullra i fjärran så var det så konstigt, berättar han. Det var som om en stor stoppskylt tändes framför honom; NEJ. Det är ingen idé, du måste ta dig igenom den här skiten på ett eller annat sätt, för så är planen. Så i stället köpte han biljett till hemstaden Göteborg. Där flyttade han runt hos gamla vänner i tre månader medan han missbrukade ”på halvtid” som han uttrycker det. Till slut tröttnade Leo på att leva från dag till dag och bestämde sig för att ta tag i situationen. Men eftersom han var skriven i Södertälje så kunde han inte få hjälp av socialförvaltningen i hemstaden, utan var tvungen att återvända till ”brottsplatsen”.

Södertälje - staden med boendetrappan som inte fungerar... där heller!

Södertälje – staden med boendetrappan som inte fungerar… där heller!

Om du alltså har blivit av med din bostad så är det första du måste göra att kontakta socialförvaltningen. Innan du har deras godkännande kommer du inte ens in på härbärget. Och det var på härbärget som Leo bodde det kommande halvåret. För att överhuvudtaget stå ut drack han varje dag, men inte i övermått. Enligt reglerna på Ria, härbärget i Södertälje, så får du inte vistas på rummet mellan kl. 9.30 och 18.00. Har du trängande skäl kan du få tillbringa dagen i biljardrummet eller allrummet. Leo är både synskadad och har stora problem med ett knä så han tvingades ofta utnyttja den här möjligheten att åtminstone få stanna inomhus. För att slippa ifrån härbärget och komma vidare gick han och lämnade urinprov tre dagar i veckan på Beroendeenheten. Till slut fick han flytta in på lågtröskelboendet Vista.

Boendetrappan som inte fungerar

I många kommuner, däribland Södertälje, har de infört något som kallas boendetrappa. Det är den som Leo kliver i nu. Eller trampar på stället är nog rättare uttryckt. Första anhalten är som sagt härbärget. Därefter kommer ett s.k. lågtröskelboende, Vista, där det från början var tänkt att klienten skulle bo i ca tre månader för att sedan gå vidare till nästa steg. Men det finns folk som har fastnat på Vista i flera år! Hur kan det komma sig? Kommunen skyller ifrån sig, de har svårt att få fram de träningslägenheter som enligt kommunens regler skulle vara nästa steg efter Vista. Men så fungerar det inte. I stället är nästa steg ännu ett ”skyddat boende”, men med ännu strängare regler än Vista.

Jag undrade länge varför Vista kallades för lågtröskel, eftersom de boende måste lämna urinprov tre gånger i veckan och blåsa kl. 19 varje kväll. Blåser man promille kan man få vänta utanför till kl. 23.00 då porten definitivt låses för natten. Är du då drog- och promillefri får du komma in på rummet, i annat fall är det härbärget som gäller. ”Men om härbärget är fullbelagt och det är 20 minus ute då?” undrade jag. Men det är inte Vistas problem.

När jag hör vad steget efter Vista är förstår jag trots allt varför Vista kallas för lågtröskelboende. För de två andra boendena Zebran och Nova har ännu strängare regler. Blåser du 0,01 promille en kväll får du bara inte komma in den kvällen. Nej, du är portad för tre dagar. Och under dessa tre dagar måste du gå dit och lämna prover varje dag. De som bor på Zebran eller Nova får inte heller övernatta på härbärget – det står t.o.m. en skylt utanför Ria som talar om detta. Så det gäller att ha kontakter så man har en soffa att sova på åtminstone.
Sedan, när du har klarat av Zebran eller Nova (vilket kan ta år), DÅ är det dags för träningslägenhet. Om det finns någon. Där får du rå dig lite mer själv, ta dit personliga grejer och så. Och drog- och alkoholpolisen dyker inte upp oannonserat utan ringer och talar om när de ska komma.

Vista ligger fint, centralt men med mycket grönska omkring. Till huset som från början var ett vanligt hyreshus hör en enorm gräsmatta och några blomsterrabatter som de boende sköter. På sommaren brukar man grilla ute om vädret tillåter. Rummen är också relativt trevliga om än ganska opersonliga. De boende får inte ta dit egna möbler, detta därför att Vista inte ska fungera som ett permanent boende. Det finns en liten kokvrå med kokplatta i rummen men det är hopplöst att laga mat eftersom det saknas fläktar. Både Zebran och Nova ligger betydligt sämre till, i de ökända stadsdelarna Geneta respektive Ronna.

Missbrukare eller inte – samma regler för alla

Det är inte bara missbrukare som hamnar i boendetrappan. På Vista finns även killar som blivit utslängda av sambon eller inte har betalt hyran i tid av olika orsaker. Men de buntas ihop med det övriga klientelet och får lämna urinprov och blåsa de med vid minsta misstanke om onykterhet. Man kan ju fundera över lämpligheten att blanda missbrukare och icke-missbrukare på det här viset. För att inte tala om hur förnedrande det måste kännas för de ”vanliga” männen att tvingas lämna drogtester osv. Det är tillräckligt förnedrande även när man har missbruk i bagaget.

Södertälje är ju en kommun som är känd för sin höga invandrartäthet, nästan 50 % av befolkningen är av utländsk härkomst. Går man på stan en helt vanlig dag kan det vara svårt att fatta att man befinner sig i Sverige. Men invandrarna är klart underrepresenterade i kommunens olika stödboenden, på Vista bor det för närvarande bara två personer som inte är svenskar. Invandrarna är bättre än svenskarna på att ta hand om sina egna. Det finns ytterst få invandrare som är hemlösa – åtminstone om man ser till statistiken.

Jag har talat med olika personer på socialförvaltningen som har med boendefrågor att göra. Tyvärr känns det lite som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Men alla tycks faktiskt vara överens om att det inte riktigt fungerar som det är tänkt. Det beror huvudsakligen på svårigheterna att skaka fram träningslägenheter. Jag har också fått veta att om man ertappas med att ha använt droger eller blåser promille några gånger för mycket så halkar man ner ett snäpp på boendeskalan. Oftast tillbaka till härbärget.

Rum på Vista lågtröskelboende

Rum på Vista lågtröskelboende

Kabel-TV:n och fritidsaktiviteterna

Det finns 25 platser på Vista. Personalen är nästan lika många som klienterna, mellan 16 och 19 stycken. Vista är bemannat dygnet runt. När Leo flyttade dit, till den hutlösa hyran av 6278 kronor i månaden för ett rum på 19 m2 med kokvrå och toalett, så fick han veta att kabel-TV och fritidsaktiviteter ingick i hyran. Dessutom vissa måltider, vare sig man vill eller inte. Efter att hyran är betald har Leo ca 2800 kr kvar att leva på. Han har halvpension samt ett visst försörjningsstöd, så trots allt har han det nog ändå bättre än andra i samma situation. Det här med kabel-TV:n funkade en månad, sedan skulle de boende få betala ytterligare 800 kronor i månaden om de ville fortsätta se på andra kanaler än 1:an, 2:an och 4:an. Fritidsaktiviteterna visade sig vara ett simkort, giltigt för tio gånger. När Leo hade utnyttjat kortet åtta gånger så bad han personalen att köpa in ett nytt innan det gamla hann gå ut. ”Det kan vi inte” var svaret han fick. ”Det här kortet fick vi för att någon hade lyckats tigga sig till det av kyrkan”. Det var de fritidsaktiviterna det. Om man inte räknar ett kubbspel och ett krocketspel. Och jo, de boende får faktiskt 600 kronor i månaden att göra något skojigt för – alltså 24 kronor per person…

Leo trodde att Vista tillhörde det kommunala bostadsbolaget Telgebostäder, men så är det inte, utan Vista drivs av ett bolag som kallar sig Telge Invest. Blotta namnet ger kalla kårar, eller hur! Vista drivs alltså som ett företag som ska gå med vinst!

Telge Invests investering, Vista lågtröskelboende

Telge Invests investering, Vista lågtröskelboende

Sysselsättning då?

Sysselsättning då? Ställs det inga sådana krav? ”Nja” säger Leo, ”det är klart att personalen vill att vi ska vara sysselsatta med något, men de kan inte kräva det. Däremot har många boende försörjningsstöd, och soc sätter ju press på dem, att de ska ut och arbetsträna och så”. Arbetsträningen innebär att de boende sköter fastighetsunderhåll, städar i parker etc. till den hisnande lönen som består av lunch på härbärget. Detta innebär en jättevinst för kommunen, som sparar in pengar på att de slipper betala vare sig lön eller arbetsgivaravgifter. De lockar med att arbetsträning är den enda vägen till ett OSA-jobb. Men vad som inte sägs är att OSA-jobben är förfärande få och efterfrågan förfärande stor. Leo sysselsätter sig ändå, han lagar cyklar, han skriver, han framför kritik mot boendereglerna som personalen på Vista har svårt att slå ifrån sig. Om jag känner Leo rätt kommer han att driva det här till sin spets. Han tål nämligen inte paragrafryttare och bakom sin svada är han intelligent med många kloka synpunkter.

Leo vägrar att flytta från Vista till ett nerköp som Zebran eller Nova. Han har fått nog av ständiga urinprov och att blåsa i alkomätaren varje dag. Dessutom är det så att om personalen hyser minsta misstanke om att en klient har tagit något förbjudet kan de kräva ett extra urinprov. Du kommer inte in i huset förrän du har pinkat i en burk. Leo vill ha ett eget boende igen, men eftersom hans halva sjukbidrag inte räcker till att söka eget kontrakt på så måste han gå genom socialförvaltningen. Men han vill ha en träningslägenhet, till dess stannar han på Vista.

Besöksförbud på lågtröskelboendet

Jag frågar varför de boende på Vista inte får ta emot besök. Leo skrattar. ”De säger att det är för vår skull, att det är för att skydda oss om vi skulle ha skulder osv. Vilket är rena skitsnacket. Då skulle de behöva bygga in Vista bakom höga plank, för det ligger så gott som mitt i stan och det är ingen hemlighet vilka som bor här”. Ja, det heter ju skyddat boende, erinrar jag mig. ”Nä, de är rädda för att få in vilket patrask som helst, skulle jag tro att det handlar om”. Annika Östberg, som är god vän med Leo och inte släpptes in när hon ville besöka honom tyckte att det var som ett fängelse, ”men i fängelset får man i åtminstone ta emot besök!”.

En sista kommentar från Leo. Han tycker att det är skandal att de inte längre får kokta ägg till frukosten, men har fått till svar att äggen kostar 4 kronor st (!!) så det blir för dyrt. När då Leo erbjöd sig att åka ut till Lidl och köpa flak med billiga ägg lät det så här: ”Nej, nej, nej, så kan vi inte göra. Vi är uppbundna till den här leverantören i typ 10 år till, och de har ju så mycket annat som är billigt!”. Till och med Leo blev svarslös för en gångs skull.

Kvinnor och hemlöshet

Tillägg: Jag ber om ursäkt för att den här artikeln enbart handlar om män. Jag vet att det finns åtminstone ett boende för kvinnor i kommunen, Sjöstjärnan, men hittills har jag bara träffat på en enda tjej som bor där och hon ville inte prata med mig. Däremot har jag talat med andra hemlösa kvinnor som hankar sig fram genom att flytta runt hos kompisar, oftast manliga sådana. Kvinnorna brukar försöka göra sig nyttiga genom att städa, diska etc. och rör det sig om en tjej som fortfarande är ung och fräsch brukar hon sällan ha problem med att hitta någon manlig vän med bostad. Det är hemskt, men så ser det ut. Jag har själv aldrig ingått i hemlöshetsstatistiken eftersom jag levde på det viset i flera år.
Härnäst hoppas jag ha kunnat nysta lite mer i vad som händer om en hemlös kvinna vill ta tag i sin situation på allvar, hur ser möjligheterna ut för henne?

Reportage: Katarina Theselius

Samarbetspartners

Följ oss