Att komma igen efter en tioårig formsvacka

flygelTorsten blev utsatt för sexuella övergrepp som barn. Han började tidigt i tonåren att använda droger för att döva sin ängslan, oro och psykiska smärta. Trots att han använt heroin,amfetamin, hasch och alkohol så har han haft en mycket lång period med total drogfrihet, fru, barn och en karriär som musiklärare.

Denna lyckliga period i Torstens liv fick plötsligt en dramatisk vändning. I princip blev han över en natt bara liggande och ett stort mörker välde över Torstens liv med elchocker, tung medicinering, arbetslöshet,skilsmässa etc. Landstinget som hade ansvaret för vården svek Torsten på många olika plan men nu efter tio år börjar Torsten sakta resa sig och räta på ryggen.

Övergrepp som barn – borderline som vuxen

Landstinget har gjort många fel vad gäller Torstens behandling. Ett misstag är närmast oförlåtligt. Det var när en behandlare påbörjade en terapeutisk regressionsresa med Torsten utan att göra färdigt. Torsten skulle gå ned på sandlådenivå och försöka minnas övergreppen vilket han började med. Då fick terapeuten ett nytt jobb och avslutade terapin. Ingen annan terapeut tog över och Torsten blev återigen övergiven. Ena dan sa landstinget att Torsten skulle börja minnas övergreppen som barn, nästa dag sa dom att Torsten skulle sluta älta, äta sin medicin och sluta tjata om adekvat vård för sina problem.

Pantad och såld

2010 hade Torsten stora problem med Landstinget. Han hade då haft en långvarig kontakt med en överläkare som inte fungerade rehabiliterande för Torsten. Behandlignen som bestod i att läkaren skrev ut Concerta för ADHD, Litium för bipolaritet och Lyrica för psykisk smärta, kändes bara utarmande.
Torsten hade då också börjat dricka flera sexpack öl om dagen. Han hade fått ultimatum från sin hyresvärd att antingen säga upp lägenhetskontraktet eller att bli vräkt. Nu var det inte någon större förlust att bli av med lägenheten för Torsten eftersom hyresvärden var bonde och hade grävt upp runt huset. Vilket innebar att lägenheten invaderades av en massa råttor som gnagde på det mesta av Torstens ägodelar. Det var inte tal om att hyresvärden skulle ersätta skador på cembalon och andra värdefulla musikinstrument.

Torsten fick också en anmälan om missbruk på sig ställd till ordföranden i socialnämnden. Kontakten med hans son blev också sporadisk när mamman till barnet gjorde allt hon kunde för att inget umgänge skulle ske så länge Torsten drack öl. I det läget kände sig Torsten mer eller mindre som pantad och såld.

Torsten tar initiativ

Torsten har trots att han använt droger i sitt liv aldrig haft kontakt med en kommunal missbruksvård. I ett läge där allt bara började bli ett helvete för Torsten tog han själv initiativ.

Han tog med sig tidningen Oberoende till socialkontoret och bad om hjälp för sitt trauma och missbruket. Han fick en behandling på ett halvår beviljad av kommunen. Även om vården inte innehöll så mycket av vad Torsten trodde att en behandling skulle innehålla så tyckte han att det var skönt att få mat, vila ut och hämta krafter. Torsten hade också tur eftersom bredvid behandlingshemmet fanns en kyrka som hade en Yamahaflygel som han fick spela på hur mycket han ville när inte församlingen firade Gudstjänst.
– En Yamahaflygel kan ha en terapeutisk verkan långt bättre än vad landstinget brukar kunna åstadkomma, menar Torsten.

Början till en ny plattform

Efter behandlingstiden fick Torsten en ny lägenhet. Släkt och vänner började komma och hälsa på igen. Han började också vara ledare för ett jamcafé där allmänheten kunde ta med sig egna instrument och jamma tillsammans med andra. Det mesta började fungerade utom kontakten med landstinget och periodvis var Torsten helt utan medicinering. Tillvaron började svaja igen och när sommaren kom och Torsten var ute på turné med en jazzensemble började alkoholen flöda igen.

Torsten tyckte inte att det kändes som ett nederlag att gå ner till socialkontoret efter sommaren och tala om att alkoholen återigen hade tagit herraväldet i hans liv. Det kändes mera som en djup personlig insikt att han faktiskt har problem med att dricka alkohol. Denna gång beviljades han två månaders behandling och löfte om att få hjälp med att byta läkare vid landstinget.
– Utan fungerande läkarkontakt fungerar ingen rehabilitering överhuvudtaget, menade Torsten.

Icke fungerande läkarkontakt

Torsten har funderat mycket på varför hans läkarkontakt inte har fungerat. En teori är att han kommer från arbetarklass och inte pratar samma ”språk” som läkare som kommer från andra sociala grupper. En annan teori är att en del läkare arbetar efter schabloner. Då spelar det ingen roll vad en patient säger eftersom läkaren inte lyssnar på patienten utan bildligt sett har läkaren redan färdigformulerade frågor. Schablonfrågor där läkaren tänker utifrån diagnoskriterier eller enbart lyssnar efter någon teori som är mera vägledande för läkaren än patientens egna erfarenheter och upplevelser.

Preparatet Lyrica mådde Torsten fruktansvärt dåligt av. Läkaren tog ingen notis om detta utan fortsatte ordinera preparatet trots Torstens protester. När Torsten inte fick gehör för sina erfarenheter så såg han ingen annan utväg än att själv trappa ned på Lyrican trots att abstinensen var fruktansvärd. Detta gjorde han utan att doktorn hade kännedom om det.

Nu har Torsten en ny läkare och hans första intryck är att hon är en varm personlighet som lyssnar. Eftersom han tidigare har blivit bränd så tar han det lugnt och känner sig för hur mycket han kan lita på läkaren. I nuläget har han tänkt att han kan berätta att han slutat med Litium, Concerta,antidepressiva och alkohol dvs att han idag är både drogfri och medicinfri.
– Det skulle vara skönt att ha en läkare att rådgöra och samarbeta med, säger Torsten.

Det svänger

När Torsten spelar svänger det. Det svänger också i livet säger Torsten. Att medicinera är jobbigt och även att inte medicinera är jobbigt. Torsten får perioder då det är ett riktigt tunggung, framförallt är det vår- och höstdepressionerna som är jobbigast. Han är nu medveten om att det är något som kommer över honom men att det går över. Då känner han sig värdelös och tycker alltid under dessa perioder att vara förtidspensionär är det lägsta som finns.

Under dessa perioder ser han inte att han är en fantastisk musiker, en person som är autodidakt dvs en person som är en självlärd med hög intellektuell kapacitet. I sina uppåtperioder kan Torsten tänka att depression är ett försök att hitta en lösning på problem som han brottas med i sitt inre. Det är en dålig lösning. Sorg är en bättre lösning, då kan man gå vidare på ett friskare sätt. Han hoppas på att den insikten kan hjälpa honom när tunggunget kommer.

Ta sig själv på allvar

Att Torsten har en massa diagnoser tar han med en stor näve salt. Han har alltid frågat psykiatrin vad han ska göra för att bli frisk. Det har han aldrig fått något svar på.
– Borderline verkar vara något psykiatrin klämmer till med om dom tycker att man är omogen och lite splittrad, säger Torsten. Nu har han läst lite om diagnosen och vet att med åren kan den läka ut av sig själv. Nu har han med hjälp av goda vänner plockat fram så mycket i sitt liv som han håller på att integrera i sig själv.
– En mogen och integrerad person blir man, säger Torsten, om man tar sig själv på allvar. Alla människor är forskare och tolkar världen utifrån sig själv. Det är ju sig själv man vill vara och inte en produkt av en behandlingsåtgärd.

Text: Anita Duran

Samarbetspartners

Följ oss