RFHL Stockholm är en förening som verkar för alla medborgares sociala
rättigheter.
Vår vision handlar om medborgarnas frigörelse från beroende, från fattigdom, från utanförskap och från kontrollerande myndigheter.
Vår vision handlar om medborgarnas frigörelse från beroende, från fattigdom, från utanförskap och från kontrollerande myndigheter.
|
|
|
| Skrivet av Per Sternbeck | |
| 2010-05-03 | |
RFHL – en inkluderande brukarföreningDet pågår en process runt om i landet där det bildas brukarråd i beroendevården. Men vad är en brukare? Vad är en brukarorganisation? Och vilka krav kan man ställa på en brukarorganisation?RFHL är en brukarförening där alla är välkomna. Vi verkar för ett samhälle utan missbruk och beroende, fattigdom och utanförskap och vi gör det från brukarens perspektiv. Många av våra medlemmar har egna erfarenheter av missbruk och kriminalitet samt av myndighetsingripanden till följd av detta. För andra medlemmar är sådana erfarenheter inte självupplevda. Vi fäster oss inte vid det utan anser att det viktigaste är att alla medlemmar omfattar organisationens bärande idéer. En av de bärande idéerna är att ge stor plats åt erfarenheterna av utanförskap och myndighetsåtgärder när vi utformar vår egen praktiska verksamhet eller tar ställning i konkreta frågor. En annan bärande idé är att vi hjälper och stöttar utsatta grupper som vill organisera sig så att dessa i sin tur kan föra sin egen talan.Olika kompetenser förstärker varandraSett över organisationens 46-åriga historia har fördelningen mellan dem som har har egna erfarenheter av utanförskap och de som inte har det varit förvånansvärt jämn. Även på styrelsenivå. Engagemanget från dem med egna erfarenheter är livsviktigt. De som inte har egna erfarenheter tillför å andra sidan kompetenser de har fått genom yrkesarbete, studier eller helt enkelt bara ett stort intresse för frågorna vi arbetar med. Denna blandning av kompetenser är en enorm tillgång för RFHL som organisation. Identiteter och erfarenheter, idéer och kunskaper gjorda på väldigt olika håll i samhället samlas under samma tak och börjar samtala. Vi har genom åren med framgång bedrivit en rad olika verksamheter – uppsökande, motiverande, behandlande, skyddande, informerande, skrivande, nydanande, mm – tack vare kompetens i fråga om bemötande och om beroendets konkreta mekanismer. Ett villkor för denna framgång har varit blandningen av kompetens i fråga om en demokratisk organisering och hur man sköter en stabil ekonomi.”Äkta” brukarorganisationerDet har på senare tid formerats en allians i Stockholmstrakten bestående av fem så kallade ”äkta” brukarorganisationer. RFHL har på olika vis hjälpt och stöttat tre av dessa att starta sin verksamhet. För att få kalla sig en äkta brukarorganisation har de fem organisationerna kommit fram till att det krävs att åttio procent av styrelsen är riktiga brukare. Tanken verkar vara att enbart narkomaner kan och ska företräda narkomaner, enbart sexarbetare kan och ska företräda sexarbetare, och så vidare. Detta väcker en del frågor om vem som är brukare och vilka krav man bör ställa på en brukarorganisation.Majoritet av brukare ingen garanti för brukarperspektivDet finns naturligtvis en risk för att människor med långa erfarenheter av utanförskap inte kan göra sina röster tillräckligt hörda även inom en brukarorganisation. Människor med bättre självförtroende och högre utbildning har ofta lättare för att uttrycka sina ståndpunkter. Men vi menar att man måste ställa fler och andra krav på en brukarorganisation än att en absolut majoritet av styrelsemedlemmarna har egna erfarenheter av exempelvis narkotikabruk. Ett sådant krav är ingen garanti för att organisationen företräder brukarståndpunkter i praktiken. Det säger inget om organisationen har något mandat från den grupp från vilken styrelsemedlemmarna rekryteras, eller huruvida organisationen själv är demokratiskt uppbyggd.När slutar man vara brukare?Det är också viktigt att ställa frågan när man slutar att vara ”brukare”. Många av våra medlemmar har långa erfarenheter av exempelvis narkotikaberoende och institutionsvård men också långa erfarenheter av drogfrihet och ett ordnat liv. Vi organiserar medlemmar som varit drogfria i decennier. Vi har före detta läkemedelsberoende som i åratal arbetat i våra verksamheter riktade till aktiva läkemedelsberoende. De har ordnade liv, med hyfsade inkomster, bostad och kanske även fortbildning. Räknas de fortfarande som brukare? Gränsen mellan brukare och ickebrukare kan vara svår att dra. Kanske är det inte heller intressant ta reda på exakt var den går, och kanske låser diskussionen fast människor i en identitet som ”före detta narkoman” istället för ”mamma, drogterapeut och bostadsrättsinnehavare”. Det är ett rollbyte vi aktivt uppmuntrar. Vi vill hellre fylla våra styrelser och verksamheter med människor som går vidare i livet, till nya identiteter, men med engagemanget och förståelsen kvar för de som idag befinner sig långt ner i kriminalitet och missbruk.Demokrati och inkludering minimikravRFHL organiserar en växande skara. Både personer med egen erfarenhet av beroende och utanförskap och personer utan sådan erfarenhet. Hos oss har alla som delar våra grundläggande värderingar en plats. På RFHLs kansli arbetar och verkar nu ett antal personer med egen bakgrund som inte ansetts passa in i de ”äkta” brukarorganisationerna och har sparkats ut därifrån. Det blir ofta trångt, för att inte säga trångsynt, hos föreningar och organisationer som definierar sig som ”äkta”. Man måste veta vad man talar om och brukarerfarenhet är ovärderligt. Men det får inte bli den enda ledstjärnan. Brukarerfarenhet får inte bli ett argument för att komma runt en demokratisk uppbyggnad och en inkluderande hållning.Stockholm den 3 maj 2010 RFHL Stockholms styrelse och anställda |
|
| Senast uppdaterad ( 2010-05-03 ) |