För ett samhälle utan social diskriminering

Läkemedel

Allt fler driver sig själva till kollaps, eller drivs av det yttre trycket. Resultatet blir ofta en lång sjukskrivning, med antidepressiva medel samt bensodiazepiner för att ta udden av biverkningarna från de antidepressiva tabletterna. Andra söker hjälp vid en livskris (skilsmässa, närståendes död, arbetslöshet) och får ett recept i handen när de  i själva verket behöver någon att tala med och att få gråta och sörja. Tyvärr är risken överhängande att man, när depressionen eller krisen väl är övervunnen, har hamnat i ett läkemedelsberoende.

Medikalisering av samhället

Det pågår en medikalisering av samhället. Vi tillåts inte längre må dåligt och fungera halvrisigt. Finns det ett piller mot den åkomma vi anses lida av ska det pillret tas, även om vi egentligen inte vill, även om vi innerst inne känner att det inte är medicin vi behöver. Det är en lättköpt lösning som kan få förskräckande effekter på sikt. När pillren inte längre räcker till, är risken stor att man börjar spetsa med alkohol och ännu mera piller. Många törs sedan inte söka hjälp. Många gånger får att man heller inte någon hjälp även om man kontaktar sjukvården.

Medikalisering betyder också att vården lägger mycket fokus på fysiologiska orsaker. Det vill säga att läkemedel skrivs ut för att det fungerar för vissa av personerna som har ett problem. Men oftast hjälper läkemedel färre än hälften, om ens det. Sociala orsaker som ensamhet, dåliga arbetsförhållanden och en ansträngd ekonomi skapar stress, ångest och sömnsvårigheter. För människor med de här problemen kan läkemedel ibland lägga ett lock på symptomen under en period, men andra behandlingar, samtalsstöd och ändrade levnadsförhållanden behövs för att avhjälpa själva problemet.

Du kan läsa mer om medikalisering hos http://www.lakaremedgranser.org/texter/medikaliseringen

Tyvärr är resurserna i den svenska psykiatrin starkt begränsade. Långa köer är standard för att få en samtalskontakt, om vården inte anser att behovet är ”akut”. Däremot är det vanligt att läkare föreslår läkemedel.

RFHL:s syn på läkemedel

RFHL har inget emot läkemedel. Så länge läkemedel skrivs ut korrekt är de en hjälp för många människor. Men läkemedel ska ofta vara ett komplement till andra behandlingsinsatser. Vi reagerar på att läkemedel skrivs ut till patienter i stället för att de erbjuds annan sjukvård. Medikaliseringen av samhället innebär att allt fler – såväl läkare som vanliga människor – tror att mediciner ger ett fantastiskt stöd och botar många åkommor.

Det finns knappa resurser i psykiatrin. Antalet sjukhussängar är lägre än någonsin och det krävs väldigt mycket för att bli inlagd. Psykologhjälp och andra samtalsstöd är kraftigt begränsade. Köerna är ofta långa till behandling. Och då är läkemedel en enkel lösning. Det här leder till att många läkare är mycket frikostiga och skriver ut mediciner lättvindigt.

Hur många är beroende av läkemedel?

Läkemedelsberoende är ett stort problem. Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem (STAD) uppskattade år 2014 att ungefär 45 000 personer i Sverige missbrukar eller är beroende av läkemedel. Missbruksutredningen (SOU 2011:35) beräknade att 65 000 personer mellan 16 och 64 år uppfyllde kriterierna för skadligt bruk eller beroende av läkemedel.

Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) publicerade år 2003 en studie som visade att sjukskrivna konsumerar betydligt större mängder av starkare smärtstillande mediciner och sömn-/lugnande medel (bensodiazepiner) än andra. Enligt denna studie utvecklar ca en tredjedel av de sjukskrivna som tar bensodiazepiner också ett beroende. Andra undersökningar visar att antalet personer med läkemedelsberoende kan vara mycket högre – upp till 200 000 personer. RFHL vet att en del personer har en höjd toleransnivå och måste ta mer läkemedel för att få effekt, men utan att de själva identifierar att de har ett beroende.

STAD och Missbruksutredningen undersökte endast användning av receptbelagda sömnmedel, lugnande medel och smärtstillande läkemedel. Men många människor är beroende av antidepressiva – så kallade SSRI-preparat. Det finns också ett utbrett beroende av neuroleptika/antipsykotika där både kroppen och hjärnan har vant sig vid läkemedlet och personen i fråga skulle må mycket dåligt utan preparatet.

RFHL är därför ganska säkra på att det verkliga antalet personer i Sverige med läkemedelsberoende är högre än vad de officiella skattningarna visar.

Det här vill RFHL

  • Att totalkonsumtionen av beroendeskapande läkemedel ska minska
  • Att tillgången till samtalsbehandling ska öka – och att regionala skillnader ska minska
  • Att läkemedel ska ingå i behandlingsutbudet – men inte nödvändigtvis vara första alternativ
  • Att kunskapen om biverkningar ska öka bland vårdpersonalen och att människor med biverkningsproblem ska tas på allvar
  • Att Sverige ska bli bättre på att samla in information om biverkningar från patienter
  • Att ett minskat läkemedelsberoende ska tas med som ett tolfte folkhälsomål
  • Att det ska ställas krav på den psykiatriska vården att den tar hänsyn till patienters önskemål vid val av behandling och tar till sig patienters uppfattningar om vad kvalitet är

Läs om läkemedelsberoende här

Samarbetspartners

Följ oss