För ett samhälle utan social diskriminering

Kontrollkultur skapar utanförskap

EVS-20startsidelogo-20Klubben-20OnlineDen lokala volleybollklubben i Ängelholm kommer att begära att ungdomstränarna skall lämna utdrag från polisens belastningsregister. Samtidigt uppmanar de alla andra idrottsföreningar i landet att göra samma sak.

Förslaget växte fram efter det att Patrik Sjöberg framträdde och berättade om de sexuella övergrepp som han fick utstå under sin pojk- och juniortid. Volleybollklubben menar säkert väl men även välmenande beslut kan få olyckliga konsekvenser. Rättspraxis i Sverige har varit att efter avtjänat straff så är brottet sonat och den dömde skall bemötas med samma respekt och värdighet som alla andra medborgare. Men de flesta av oss som surfar på vår hemsida vet att denna vackra teori rimmar dåligt med den bistra verkligheten. En sanning som bl.a. vidimeras av Kriminalvårdens allt för höga återfallsfrekvensen.

Ursprungstanken med att vi medborgare skulle beredas tillgång till de register där vi figurerar var att vi utifrån ett egenintresse bereddes en möjlighet att kontrollera att uppgifterna verkligen stämmer. Det var inte för att presumtiva arbetsgivare och lokala volleybollföreningar skulle få en möjlighet att gräva i människors förflutna. I takt med att allt fler arbetsgivare begär utdrag från belastningsregistret går vi obönhörligen mot ökad marginalisering och stigmatisering av de individer som av olika anledningar någon gång hamnat där.

Vi får ett allt större antal medmänniskor med avtjänade verkställigheter men med livstidslånga bestraffningar i form av schavottering och tillhörande skamkänslor. Om detta är en god idé för arbetsgivare och idrottsföreningar så kan väl även hyresvärdar, syjuntor och föräldrakooperativ hänga på trenden. Allt under devisen att den som inte har något att dölja har inget att frukta, vilket ju faktiskt är en sanning i sig.

Men enkel statistik ger samtidigt vid handen att vi är ganska många som har en del att dölja. Och om vi som välfärdsstat verkligen menar allvar med att inkludera alla människor i samhällsbygget så blir den nya kontrollerande ideologin kontraproduktiv, eftersom allt flera människor kommer att hamna utanför såväl arbetsmarknad, bostadsmarkand som föreningsliv. Vilket kommer att skapa en allt större samling desillusionerade, skuggmänniskor och då har vi verkligen lyckats skapa farliga individer. Självklart tänker volleybollklubben rätt då de vill skydda sina unga utövare från övergrepp och samma välmenande omsorg driver naturligtvis arbetsgivarna på landets barnstugor. Problemet är att de i sin iver exkluderar en mängd andra stackare från arbete och aktiviteter, de som någon gång har snattat, gjort kioskinbrott eller hamnat i slagsmål på krogen. Dumheter som de ångrar och som de inte för sitt liv vill bli påminda om, långt mindre vill de att okända människor skall bedöma dem utifrån ett kliniskt datautdrag som egentligen enbart berättar just detta om personen.

Om vi verkligen vill värna om barnen skall vi satsa på välbetalda och utbildade pedagoger, öka personaltätheten och ge föräldrar de stöd och de resurser som de behöver för att lära sina barn att våga säga nej. Om Örgryte IS på sin tid hade begärt utdrag från Viljo Nousiainens belastningsregister hade det inte berättat att han var en presumtiv förbrytare. Samma förhållande gäller för de flesta sexualförbrytare. Efter att ha läst Patriks bok kan jag konstatera att han saknade den uppbackning som en ung människa behöver. Detta gjorde honom till ett offer, vilket även gör samhället i stort medansvarigt för den tragiska utvecklingen.

Låt oss ta lärdom av Patriks öde genom att gemensamt arbeta för ett humanare samhälle där människor faktiskt får kosta pengar och där barn och ungdoms behov av utbildning, kultur och en positiv fritid sätts i det främsta rummet. Dessa åtgärder hade varit ett betydligt bättre serum mot våld och ondska än den paranoida kontrollkultur som breder ut sig över nationen.

Kommentar av Hans Johansson

Samarbetspartners

Följ oss