För ett samhälle utan social diskriminering

Personligt

Metadon gör mer nytta än skada

Måste skriva några rader om min vetskap och erfarenhet av metadon. I nuläget verkar det som enbart olyckskorparna har fått komma till tals. Om jag först och främst ska fortsätta på olyckskorparnas linje, kan jag börja med trafiken. Årligen dör massor av människor och betydligt fler skadas. Men har någon höjt rösten för att vi måste avskaffa bilarna? Om en minoritet missbrukar alkohol betyder det att majoriteten måste avstå ifrån alkohol? Om jag eller någon annan som har diabetes missköter vår diabetes genom att vräka i oss godis och sötsaker, betyder det att ingen får äta godis och sötsaker? Kan göra denna lista mot och för hur lång som helst.

För att återgå till Metadonet. Före 2002 var min nuvarande fästmö slav under heroinet. För att döva sitt heroinsug var hon tvungen att årets alla dagar få ihop cirka 3000:- för att köpa sitt dygnsbehov av heroin. Att min fästmö inte kunde ha ett vanligt sju- till femjobb är jag övertygad om att alla förstår. Vill inte här närmare gå in på hennes hemska liv och leverne under herointiden.

(mer…)

Fentanyl

Vad händer egentligen bland missbrukarna? Vet de inte att Fentanyl är 100 ggr starkare än heroin? Jag har så många vänner som har gått bort av Fentanyl och undrar hur de tänkte när de tog det?

Jag har själv tagit Fentanyl, som den missbrukare jag var en gång i tiden, och känslan var underbar. Men jag hade nog flax som faktiskt sitter här idag och skriver om det. Då tänkte jag bara på hur skönt det var. Jag visste att de är starka.

Jag åt ett plåster som någon ska ha tre dygn på armen för att bli av med bl.a. cancersmärtor. Jag har aldrig haft cancer så jag vet inte vad det är för smärta men jag kan tänka mig att den är brutal då man ger sådan här medicin för det. Jag fick opioider utskrivna så jag kunde allt om tabletter på min tid och jag tänkte att kan jag käka upp en burk tabletter på ett dygn ska jag nog fan klara Fentanyl också. När man får ett sådant här plåster i handen tänker man bara vad underbart det här kommer att bli, och käkar upp det. Som narkoman älskade jag den känslan som tog över min kropp: att bara sväva iväg några timmar. Men det man lurar sig på är att det finns olika styrkor och alla ser likadana ut. Jag klarade mig men var helt ovetande om att det förra plåstret och det nya skilde sig så pass att det motsvarade cirka åtta plåster.

(mer…)

Strangely strange, but oddly normal

Jag närde en gång en illusion om att svensk psykvård hade ambitionen att på bästa sätt bemöta en hjälpsökande människa. Idag börjar jag undra om syftet kan vara att bryta ned den som kommer ytterligare lite till så att man har någon att vårda.

Den svenska självmordsstatistiken måste hållas på en jämn nivå. Någon lista måste vi väl toppa om vi inte får vinna schlagerfestivalen varje år… eller?
Hur fan ska vi skrämma bort den här enerverande människan, så vi slipper ha honom drällande på avdelningen. Då måste vi ju vårda honom dessutom. Usch, så jobbigt… eller?
Vad kul! Honom ser vi till att behålla ett tag så vi får vårda honom riktigt ordentligt! Vi hårdvårdar honom riktigt rejält så han kommer tillbaka snart, han verkar ju så trevlig… eller?

(mer…)

”Hur jag än gör har jag fel”

En patient om hur rättspsykiatrin fungerar:

Jag har levt ett ganska stökigt liv i en stad där mycket skit händer. Började experimentera med droger i ung ålder och det resulterade i en så kallad drogutlöst psykos. Trots detta var jag ändå inte helt motiverad att sluta med drogerna, så jag fortsatte med att då och då missbruka.

Läkaren som hade ordnats åt mig (på den psykiatriska beroendemottagning där jag var i behandling) ville att det skulle göras en neuropsykiatrisk utredning. Den gjordes med psykolog och det framkom att jag hade schizofreni. Inte nog med det utan paranoid schizofreni därför att jag hade talat med doktorn om en religiös världsåskådning. Jag ansåg att eftersom jag trodde på något större än mig själv, så måste det finnas något som skapat denna värld. Alltså en värld utanför denna där Gud hade all kontroll. Detta gjorde mig paranoid, enligt doktorn. Det var en solklar vanföreställning att det fanns något utanför mig som kunde påverka så mycket. Nåväl. Nog om det. Ett par år senare begick jag ett brott och det var ett ganska allvarligt brott. I rättegången dömdes jag till fängelse men på grund av min diagnos (som bekräftades av mina journaler på den stora RPU) så fick jag rättspsykiatrisk vård. Nu har jag avtjänat två år av mitt straff och jag skall berätta lite vad som hänt under tiden och en del som håller på att hända.

(mer…)

RFHL polisanmäler beroendecentrum i Uppsala för misshandel

RFHL, Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling har polisanmält beroendecentrums metadonsektion i Uppsala för misshandel och tjänstefel gällande deras behandling av patienten Ekaterina Jonasson.

Ekaterina Jonasson har de psykiatriska diagnoserna Asperger, ADHD, tvångssyndrom, bipolaritet och personlighetsstörning. De olika diagnoserna påverkar Ekaterinas på sedvanligt sätt för varje diagnos där man kan se att de förstärker varandra. Diagnosernas verkningar försämrades ytterligare 2007 när Ekaterina misshandlades med grovt våld mot huvudet vilket ledde till en blödning i hjärnan.

Ekaterina har tidigare beviljats assistans enligt LSS- lagen då hennes besvär ansetts som så svåra att hon inte klarar av att bo själv vad gäller mathållning och till synes enkla saker som att betala räkningar. Ekaterina Jonasson psykiatriska tillstånd gör att hon inte är kapabel att fatta beslut och sedan följa dessa.

(mer…)

Hårdare regler på Karsudden

Flygbild20KarsuddenBREV FRÅN KARSUDDEN: Försöker att samla ihop mitt huvud. Har just fått reda på att min ansökan till förvaltningsrätten har slarvats bort så permis till min gamla och sjuka mor inte kommer att bli av. Jag skrev och lämnade den personligen till chefsöverläkaren för en månad sedan. Var skall man göra med rättslösheten på den här vårdinrättningen?

Det här är Sverige 2012 med alla skydd för att människor i vård och kriminalvård inte skall behöva vara rättslösa och utsättas för maktmissbruk. Jag har suttit inne i snart 26 år och nu har jag gått ”klanderfritt” under 1 år, utan att ha gjort något fel.

(mer…)

Kaffe, metadon och systerskap

mari-o-mariana

Foto: Gunilla Kracht

Varje torsdag kväll träffas ett gäng kvinnor i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoendes lokaler i Malmö för att fika, prata, sticka, titta på film eller kanske ägna sig åt skönhetsvård. Många har missbrukarbakgrund och tar underhållsmediciner som till exempel Metadon. Men på torsdagskvällarna umgås man. De här kvällarna har blivit som en fristad för kvinnorna, där de bygger upp en tillit till varandra och en gemenskap som de flesta av dem annars saknar i sina liv. En av dem är Maryana, som kommer varje vecka.

Lyssna på P4-dokumentären här.

Kvarhållen på Karsudden för missad lunch

Tommy, patient på Karsudden, har missat att äta lunch ett par gånger då han varit mätt på frukostgröten. Hans läkare anser, i och med detta, att Tommy missköter sin diabetes och anger detta som skäl för att inte ta upp Tommys fall till förvaltningsdomstolen och en påbörjad frigivningsprocess. Resultatet blir att Tommy, som sedan länge anses vara medicinskt färdigbehandlad, hålls inspärrad på Karsudden under flera månader till.

För åtta år sedan dömdes Tommy till rättspsykiatrisk vård för ringa misshandel och skadegörelse. Efter tre år på Karsudden friskförklarades han och kontakter tog med Nyköpings kommun för att börja ordna med hans tillvaro efter den rättspsykiatriska vården. Nyköpings kommun hävdade att man inte hade någon bostad att erbjuda Tommy och obstruerade på olika sätt hans frigivningsprocess. Resultatet blev att Tommy fick stanna kvar på Karsudden i ytterligare fyra år. Efter det att Tommys kurator anmält Nyköping till Socialstyrelsens tillsynsenhet som kraftig kritiserade kommunens hantering av ärendet fick Tommy äntligen komma ut sommaren 2011 med särskilda utskrivningsvillkor.

(mer…)

Att komma igen efter en tioårig formsvacka

flygelTorsten blev utsatt för sexuella övergrepp som barn. Han började tidigt i tonåren att använda droger för att döva sin ängslan, oro och psykiska smärta. Trots att han använt heroin,amfetamin, hasch och alkohol så har han haft en mycket lång period med total drogfrihet, fru, barn och en karriär som musiklärare.

Denna lyckliga period i Torstens liv fick plötsligt en dramatisk vändning. I princip blev han över en natt bara liggande och ett stort mörker välde över Torstens liv med elchocker, tung medicinering, arbetslöshet,skilsmässa etc. Landstinget som hade ansvaret för vården svek Torsten på många olika plan men nu efter tio år börjar Torsten sakta resa sig och räta på ryggen.

(mer…)

Boendetrappan som inte fungerar

sodertaljewebfrontVad du gör- bli inte bostadslös! Om du är lycklig nog att ha ett hyreskontrakt, vad du gör, betala alltid hyran i tid. Ordna gärna med autogiro så att pengarna dras från din lön (pension, försörjningsstöd eller hur du nu hankar dig fram) samma dag som pengarna kommer in. Det räcker nämligen med att du betalar hyran några dagar för sent ett par gånger, så kan värden ha rätt att vräka dig. Det är otäckt lätt att råka snubbla och hamna utanför i dagens samhälle, men sedan är det desto svårare att få in ens en lilltå igen.

Jag har känt Leo i många år. Han är en pratglad göteborgare i 50-årsåldern och man får lätt det intrycket att här vilar inga sorger minsann! Trots att han drabbats av en ögonsjukdom som gör att han numera bara har ledsyn så ägnar han sig inte åt självömkan. Leo hade mer än 10 års drogfrihet när olyckliga omständigheter gjorde att han hamnade på gatan. Han arbetade på ett HVB-boende i Södertälje, och eftersom Leo inte är den som håller tyst när han tycker att något är fel råkade han på kollisionskurs med sina överordnade. När han sedan tog en ecstasytablett var hans öde beseglat. Därmed rök också bostaden som ingick i arbetet. Han kommer ihåg att han stod på perrongen vid Södertälje Syd och väntade på att kasta sig framför nästa fjärrtåg – inte för att han kände sig direkt ledsen eller desperat, snarare var det som om en stor likgiltighet hade drabbat honom. Men när han hörde tåget mullra i fjärran så var det så konstigt, berättar han. Det var som om en stor stoppskylt tändes framför honom; NEJ. Det är ingen idé, du måste ta dig igenom den här skiten på ett eller annat sätt, för så är planen. Så i stället köpte han biljett till hemstaden Göteborg. Där flyttade han runt hos gamla vänner i tre månader medan han missbrukade ”på halvtid” som han uttrycker det. Till slut tröttnade Leo på att leva från dag till dag och bestämde sig för att ta tag i situationen. Men eftersom han var skriven i Södertälje så kunde han inte få hjälp av socialförvaltningen i hemstaden, utan var tvungen att återvända till ”brottsplatsen”.

(mer…)

Samarbetspartners

Följ oss