Fotboll är viktigare än socialfall!

oklogoIdrottsrörelsen har fått ökade bidrag med 346 % under de senaste tio åren- de sociala rörelserna en värdelös Överenskommelse. Men vi jobbar på ändå som nyttiga idioter!

Under de sista tio åren har idrottsrörelsen fått bidrag på 1,7 miljarder kronor av staten. Det är en ökning på 346 % jämfört med för tio år sedan uppger idrottsforskaren Johan R. Norberg vid Malmös Högskola. Under samma tid har statens bidrag till de sociala rörelserna legat stilla. Liksom kommunernas och landstingens bidragsgivning. I praktiken har det offentligas bidrag till de sociala rörelserna och föreningslivet minskat eftersom man heller inte fått kompensation för de årliga kostnadshöjningarna. Denna urholkning har skett under samma tid som regeringen med Göran Hägglund i spetsen sjungit de sociala rörelserna lov och prisat frivilligarbetet på det sociala området.

Överenskommelse för utförarorganisationer

Allra tydligast uttryck har lovprisandet tagit sig i Överenskommelsen. Den process som blev klar för fem år sedan och som skulle reglera förhållandet mellan föreningslivet på det sociala området och staten. Man delade i processen som ledde fram till Överenskommelsen in den sociala rörelsen i utförarorgansationer, typ Röda korset som driver sjukhus och andra stora verksamheter, samt i röstbärarorganisationer, vill säga föreningar som hävdar utsatta gruppers intressen. Man sade i förhandlingarna att alla var lika viktiga och att man ville kunna åstadkomma en större långsiktighet när det gällde bl.a. bidragsgivning. I praktiken var staten genom sin företrädare Peter Örn mest intresserad av att ge de stora utförarorganisationerna fördelar när det gällde bl.a. upphandling.

Staten utlovade ingenting

Föreningslivet lovade i den Överenskommelse som till sist förhandlades fram, att vara demokratiskt, att jobba effektivt, att vara transparenta. Staten lovade… ingenting. Istället hänsköt man mycket av löftena när det gällde ekonomi till lokala kommunala Överenskommelser. Dessa är nu framförhandlade och resultatet har blivit lika magert där. Inga ökade bidragsnivåer för föreningar på det sociala området. Ingen förbättrad långsiktighet eftersom kommunerna inte säger sig kunna utlova fleråriga budgetmedel då man inte vet hur den kommunala budgeten ser ut nästa år (Hur kan man då bygga vägar, skolor, daghem kan man fråga sig?). Kort sagt, den stort anslagna Överenskommelsen har konkret utmynnat i ett kansli med en person anställd samt ett stort antal broschyrer som ingen läser med något större intresse. Ingenting annat.

Organisationerna används som nyttiga idioter

Vi lever i en tid när det offentliga rustar ner. En alldeles tydlig trend är att stat, kommun och landsting tar sin hand från människor som råkat i svårigheter. Påfallande många socialtjänster hänvisar behövande människor till den socialt inriktade frivilligrörelsen. Påfallande många politiska krafter vill att frivilligrörelsen ska bilda sociala företag och anställa personer som ingen annan vill anställa. Den socialt inriktade rörelsen får en allt större och viktigare del i landet socialpolitik men man är från det offentligas sida inte intresserad av att ge frivilligrörelsen en realistisk finansiering. Kanske är det detta som har varit meningen från första början? Rusta ner, gör det svårare för utsatta människor att få hjälp, låt frivilligrörelsen trolla med knäna så kan skatterna hållas låga. Och vi i frivilligrörelsen låter oss i vårt engagemang för utsatta nyttjas som nyttiga idioter.

Med tanke på hur staten prioriterar står det alldeles klart att vi som sysslar med sociala frågor borde börja med idrott istället. Det är viktigare med fotboll än med socialfall. Och Överenskommelsen, den kan vi använda nästa gång vi går på toaletten, så blir den användbar åtminstone en gång…

Text: Per Sternbeck

Samarbetspartners

Följ oss